lindisen666

min blogg har bytt sida :) hänvisar till http://lindisen666.blogspot.com/

Till hur jag ska göra med tabletterna?!?!:/// altså jag har levt med dessa tabletter nu i 5 år, jag undrar hur jag blir utan dem, ska jag våga testa? ska jag våga utsätta mig själv och min omgivning för detta? tänk om jag rasar, tänk om allt svartnar, tänk om jag mister allt jag har ... Men någon gång måste jag ju, men är det rätt NU?!? jag har en bra period i livet nu, ska jag våga satsa då? usch stort beslut att ta *sucka*

Idag var M här för att hämta sin videokamera, kändes ok och ganska avslappnat att ses men på nåt sätt så overkligt. Bäst att det blev det som blev trots att det hugger till ibland då jag ser någon som är gravid. Men inget barn förtjänar att leva utan sin pappa redan från början, och jag vill ha barn med någon jag älskar. Fick höra av honom att jag såg förjävlig ut i håret, tack för den du.. jaja skiter jag väl i ... huvudsaken den kommentaren inte kommer ifrån någon annan :)

dagarna segar sig fram, umgås med min älskade son... finns inget bättre än honom juuuu så klart!!! men känner sig en aning ensam ibland..:/ Men idag fick han ett smärre utbrott och kastade lego på sin kära mor, inte lätt att dra gränser alltid , hehe=) Nu öser regnet ner utanför och sommaren känns lite avlägsen, hoppas det blir bättre snart!!!

att sakna är både härligt och väldigt jobbigt, blandad känsla.. om man inte saknade skulle det ju bevisa att det inte rörde sig om någon speciell, men saknaden blir större ju mer tiden går juuuu!!!!!!

Du säger att du bara kan vara du och försöka finnas här för mig
om du bara visste hur mycket jag tycker om dig för att du är du.

Jag vågar vara den jag är när du finns hos mig
om du bara visste hur få jag kan vara det med.

Jag vill vara dig nära och känna din kropp emot min
om du bara visste hur mycket jag vill att du ska hos mig förbli.

Jag vill våga älska och bli älskad för den jag
om du bara visste hur mycket jag önskar att du var den som älskade.

Jag kan knappt tro att det är sant
Du finns inte mer, andas inte mer, du är borta
Du stupade ut för livets brant
Du föll, du ramlade plötsligt är du borta.
jag tänkte aldrig tanken på att du skulle gå
du fanns bara där, andades och fanns till
Jag trodde att du hela livet skulle få
Jag kan ej dig få tillbaks fast jag än så gärna vill.

Någon jag pratat så många gånger med är död, han finns inte mer, borta för alltid.. känns så fruktansvärt hemskt:/ imorse tog han sina sista andetag *gråt* hans dator står fortfarande på, han står som online men han finns inte mer *snyft snyft*

Själv har jag genomlidit en helg med familj, pappa, styvmor, syster med familj.. alltså en helg fullt av svartsjuka:/ de är svartsjuka för att pappa bryr sig om mig.. jävla idioter att vara barnsliga..
hållt på så här nu i 12 år, ska de aldrig ge sig? vad ska JAG göra åt saken... han älskar mig och jag är glad för det och jag älskar honom och visar det tillbaka... *suck* trött!!!!

själv längtar jag efter S, längtar som bara den och en hel dum vecka tills vi ses *sucka* men men det är nog bra att sakna.. fast jobbigt är det!!!!!!!!!!

ska försöka tänka på nåt annat än min döde vän, men det blir så svårt

men jag tänker på dig...

Ja snart är det slut på piller, och inget nytt recept:/ men jag vet inte om jag orkar fortsätta med dem, de ger mig ju ingenting.. känns som om det är sockerpiller jag stoppar i mig... hmm var är placebo effekten ?!? va, va, va?!?!? ja inte här iaf :/ men så funderar jag, kanske jag är stark nog att vara utan *asg* troligtvis inte alls... men men!! tänka kan man ju alltid. Det jag blir så iriiterad på med allt, är att jag svänger som bara den... ena sekunden helt överlycklig, andra sekunden snyftande i ett hörn:/

Meeen, jag tror på att det blir bara bättre...:)

Min starka känsla tar så lätt över
den dödar mig sakta, sakta , sakta

Känslan av hopplöshet, ångest och oro
styr mitt liv allt längre, längre bort.

Vad ska jag ta mig till när den driver
Den driver mig långt, långt ut på ångestens hav.

Jag kan inte så emot längre
jag kommer gå under, djupare och djupare.

Du säger, stå emot!!!
Men hur, allt gör bara så fruktansvärt ont

Imorgon blir nog allt bra
ja det är ju precis det jag också vet

Men jag orkar inte längre ha det så här
jag orkar inte att aldrig veta

Tänk om jag vetat då det jag vet idag
Kunde ingen ha fått mig att förstå?
Tänk om jag förstått att även jag är värd att älskas.
Jag vet ni försökte men jag ville ej höra
Jag flydde min kos, in i mig själv
Jag ville bara dö, varför fick jag inte det?
Jag ville skära sönder mig armar, varför envisades ni med att plåstra om mig?
Idag vet jag att någon älskar mig fö den jag är
tänk att även jag är värd att älskas...

Någon fanns inuti min kropp och ville skänkas livet
Ett litet liv som aldrig fick ta livet för givet.

Ibland funderar jag på vem du skulle vara
pojke eller flicka, Max eller kanske Klara.

Jag valde det som var av kärlek till dig
Du hade inte fått det bra i livet med mig.

Många tårar föll av längtan och kärlek
Snälla se inte detta som ett svek...

Du hade nog mig hatat om jag valt ditt liv
vi hade haft så svårt att hinna med livets stora kliv.

En liten ängel har satt sig i mitt hjärta
Jag hoppas innerligt att du är en ängel utan smärta.

Man kan ungefär jämföra mig med en kokt kräfta eller en skär gris eller ja vad som helst som är lysande röd rosa, haha. var på skara sommarland igår med en viss person och 2 kompisar till honom, det var jätte kul och myyyyysigt :) vill bara kraaaaaaaaama och vara nära :)

Livet känns lite lättare för tillfället :)

Låter nästan för bra för att vara sant i mina öron med men jag mår otroligt bra just nu :) och det beror på kärleken , jag tror jag hittat någon att älska.. vågar jag säga så utan att jag ska riskera att bli sårad? det är frågan det, jag är såååååå rädd !!!!!!!!!!!!! men han försäkrar mig gång på gång att det är mig han vill ha ...:)

hoppas är det enda jag kan göra :)

Fy fan va trött jag är på livet, på allt, på vardagen. Sitter på steget, lyssnar på musik och vill bara gråta. Vill dunka huvudet i skärmen på datorn och skrika, tårarna bränner innanför ögonlocken och jag vill bara bort.
vad är fel då kan man ju undra? ja jag vet ju inte själv men hela tiden sådan ångest och jag undrar bara varför lever jag och kämpar. Jag ser ingen mening, ser ingen mening till att gå upp.

Jag älskar min son över allt annat men det känns som om jag inte kan ge honom det han behöver, kanske skulle han ha det bättre med någon annan? det tror jag ju egentligen inte eftersom han har det så bra man kan ha det men mina tankar tar över hela tiden. Vill ju ge honom allt men hur lätt är det när jag själv inte alls vill leva?!? men dö vill jag inte heller, vill ju inte lämna honom... vill bara finna en mening i allt...

det HÄR är jag pappa
se MIG,hör MIG, snälla låt mig vara

det HÄR kommer alltid vara jag pappa
titta på mig, lyssna till mig, snälla låt mig förbli

det HÄR pappa är din dotter
igår var jag det, idag är jag det och kommer alltid att vara.

Var dag kämpar jag pappa, för att du
ska vara stolt, ska se MIG och för att du ska älska MIG.

Jag VET pappa att jag många gånger
krossat drömmar, stört lugna nätter och försett er med tårar

Men IDAG pappa vill jag bara säga dig
älskar dig, jag är stolt över dig och jag hoppas du ska se MIG